Artikel om mötesplatsen Rock City
Här dunkar hjärtat för pop
För den som är det minsta intresserad av svensk populärkultur, och då särskilt musik, från 1950-talet och framåt är det mumma att besöka Svenskt rockarkiv. Arkivet ligger stilenligt mitt i Rock City-huset, Hultsfred, och här finns allt: affischer, poptidningar, bilder, videor, böcker, demos, mastertejpar och skivor, skivor, skivor.
Materialet håller på att digitaliseras så att det blir sökbart. I framtiden kan rockarkivet bli ett av Smålands nya besöksmål.
Allt började 1993. Det var en brytningstid för svensk popmusik. Rockens pionjärer blev allt äldre, och det började kännas viktigt att samla deras kunskap. Flera svenska skivbolag fick utländska ägare. Cd:n slog ut lp-skivan. Samtidigt fick svensk musikexport ett uppsving. 1993 släppte Ace of Base Happy Nation och Roxette hade haft USA-ettor något år tidigare. Robyns och Cardigans framgångar följde några år senare.
Statens kulturråd, Musikmuseet, Arkivet för ljud och bild (senare Statens ljud- och bildarkiv) och Svenskt visarkivs jazzavdelning gick samman och bildade Svensk rockarkiv. Ett arkiv som inledningsvis höll en låg profil.
Stefan Ölvebring, som i dag håller i arkivet, gick utbildningen Music Management i Hultsfred. Sista utbildningsåret, som var år 2002, arbetade han som bibliotekarie på Rock City, och då hörde man av sig från rockarkivet i Stockholm.
- Jag åkte upp och fick en rundtur, men det var ett par kartonger skivor, ett par affischer, säger Stefan Ölvebring.
Rockarkivet hade släppt två samlingsskivor de första tio åren, men mycket mer hade inte hänt. Men Stefan Ölvebring blev inspirerad, åkte tillbaka till Hultsfred och presenterade sin plan. Rockarkivet skulle till Hultsfred, och det skulle leva.
En databas skapades
Planen gick hem. År 2003 flyttades arkivet till Hultsfred.
- Då var det sex-sju tusen objekt i arkivet. Nu är det 170 000, mest skivor.
Men det är mer än skivor; det är ett helt kulturarv som nu noga bevaras och kartläggs.
- Jag tänkte: ”Vad har jag nu gjort?”. Det är ju ett så stort område. ”Hur ska vi göra en så bra forskningsbas som möjligt?”. Jag började tänka på databaser.
För att komma på hur den perfekta databasen skulle vara, satte sig Stefan Ölvebring ner under en månads tid och lusläste skivkonvolut. Vilken information finns det på konvoluten? Han noterade alla variabler, och sedan hjälpte studenter från Kalmar högskola till att bygga upp databasen.
- Två saker tar vi inte med, och det är texterna och tacklistan. Men alla som medverkat tar vi med.
Sommaren 2005 blev databasen klar rent tekniskt. Genom aktivitetsgarantin har Stefan Ölvebring fått hjälp av en arbetskraft om cirka tio personer som sitter och skriver in all information om varje skiva. När intervjun görs, i oktober 2008, har informationen från 45 000 svenska skivors konvolut digitaliserats. Databasen är ytterst detaljerad, vilket gör att du kan följa en enskild musiker (och andra inblandade) genom åren, från demotejper till hitsinglar.
Arkivet har mängder av andra objekt, som affischer, minnessaker och bilder. Informationen om dessa ligger i en enklare databas, men är också sökbar. Tidningsartiklar om artister skrivs in och digitaliseras, så att man kan följa vad som skrivits om en viss artist genom tiderna.
Guldgruva för forskare
Svenskt rockarkiv samarbetar med Sveriges ljudmigreringscentrum. De har digitaliserat 45 000 skivor, totalt 300 000 svenska låtar, till ljudfiler. Än är inte ljudfilsarkivet och konvolutinfoarkivet sammangift, men det ska gå att göra.
Musiken går bara att lyssna på plats i arkivet, för att det inte ska bli upphovsrättsliga problem. En guldgruva för musikforskare, och arkivet får redan långväga besök:
- Nästa vecka kommer en finsk forskare som forskar om discokulturen. Hon ska vara här i fyra dagar.
Framtida besöksmål?
Som så många andra arkiv och samlingar, lider Svenskt rockarkiv av knappa resurser. Något som frustrerar Stefan Ölvebring.
- Att man inte lär sig av historien! Populärmusiken anses väl vara så kommersiell att den inte kan bli finkultur. Sverige är känt för sin populärmusik, så det är synd att det inte finns pengar till detta.
Men kanske finns det hopp. Vi är många som blir lite darriga av glädje när vi besöker Svenskt rockarkiv. Här finns verkligen allt – från Kurt Olssons rutiga kostym till gamla nummer av Schlager. Här skulle man vilja sitta i timmar, lyssna och titta och bläddra.
- Det här har vuxit fram till att bli ett besöksmål. Folk kommer in och säger: ”Oj, jag minns…”
Och varför inte göra det till ett större besöksmål? Hultsfred ligger nära Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld, Öland och Glasriket, så ett upplevelsehus med en skön blandning av musik och nostalgi för hela familjen skulle kunna fungera. Publiken finns, pengarna saknas. Men idéerna är många – huset kanske skulle kunna se ut som ett trumset?
Man skulle kunna starta ett svenskt rock’n’roll Hall of Fame?
Kanske hela Hultsfred skulle kunna bli ett ROCK city på riktigt, där gatunamnen döps efter kända svenska artister?
- Då skulle det kunna bli en upplevelse bara att gå runt i Hultsfred! Hela orten skulle kunna anamma hela musikgrejen. Fasaderna borde vara målade med musikgrejer, handlarna skulle skylta med musikgrejer. Överallt musik, musik, musik!
Men just nu finns Svensk rockarkiv väl samlat i Rock City-huset. (Fast om någon läsare har några miljoner över, kan ni med fördel vända er till Stefan Ölvebring.) Även om upplevelsehuset inte kan realiseras i brådrasket, finns här massor att ta tag i.
- Jag har inte somnat en enda kväll de senaste fem åren utan att tänka på allt man kan göra här! säger Stefan Ölvebring.
Text och foto: Karin Lilja
Se ett bildcollage från Svenskt rockarkiv. Klicka på någon av de små bilderna nedan för att se mer!
